Tillslut vaknar man upp och inser att man har en hög med plugg att göra. Jag har haft så himla mycket annat att tänka på som jag har behövt jobba med så skolan har prioriterats  bort, riktigt synd. Jag går ju sista året och läser nästan hälften så många kurser än vad jag gjorde förra året. Om jag får underkänt i ett ämne kommer jag inte kunna ta studenten, både stress och prestationsfaktorn är väldigt hög just nu. Jag vill alltid göra mitt bästa för att jag vet att jag kan så mycket mer än vad jag visar och det känns så sjukt trist att behöva snubbla på målsnöret. 

Nu jävlar ska jag KÄMPA. Ett halvår kvar.